Det gör riktigt ont att ...
Det är mycket som gör ont: tandvärk, att föda barn, att ha en massa sjukdomar. I själen gör det ont ibland av många olika orsaker. Men här tänkte jag prata om språket. Det är naturligtvis inte den största smärtan som det då handlar om men det naggar och borrar till i kroppen ibland.
Det är helt enkelt så att jag inte är så ung och det jag en gång lärde mig om bra och riktig svenska gäller inte längre. Det är inte något fel i det. Språket utvecklas och ändras hela tiden. Men jag hänger inte med. Jag är för gammal. Gång på gång gör det ont i kroppen när jag läser böcker. Ett uttryck som för ett ögonblick, aj det känns i magen. Vad är det för fel på det då? Inget alls, tror jag. Det är nog riktig svenska. Men det känns som en dålig översättning från engelskan.
Och alla dessa sittandes, gåendes och så vidare. Det är talspråk! vill jag ropa. Som historien om gumman som kom ledandes en ko. Om man skriver en text där berättaren berättar med talspråk, ja då känns det rätt. Om det är en replik i en text och en människa som jag uppfattar som någon som skulle uttrycka sig så, ja då känns det också rätt. Men i vanlig text känns det inte bra. Jag vet att det inte är fel, men jag vill ha sittande och gående eller uttryckt på ett annat sätt om jag ska må bra.
Spendera tid är ett annat exempel. Jag vet att det är rätt nu för tiden, men aj vad det känns. Som om magen går i kramp.
Jag kanske inte borde läsa nya böcker?
Det är inte lätt att bli gammal.
Rubriken har jag fått från Orsakullans bloggutmaning för november.
en behöver inte nödvändigtvis hänga med i språket... inte försöka prata som ungdomar... men bra att läsa unga författare. Intressant! Tandvärk har jag aldrig haft, jag skulle inte gå till tandläkaren om jag inte fick kallelse, huvudvärk har jag inte heller... men ont när jag bröt axeln när jag åkte skridskor med barnbarn, hade inga värktabletter hemma, köpte litet 20-pack, ville inte äta för mycket sånt, valde att ta en tablett för natten för att kunna sova....