Jag oroar mig för klimatet - sant eller falskt

Ja, det gör jag, men kanske inte så mycket som en del andra. Vad beror det på? Tror jag inte på de värsta scenarierna? Vågar jag inte tro på dem? Tänker jag önsketankar? Är det min ålder, att det antagligen inte hinner bli riktigt illa under min livstid? Men mina barn och mitt barnbarn? Hur ska det gå för dem?
Det svåra är att greppa frågan för en vanlig människa. Det finns så starka ekonomiska intressen som vill det ena och det andra. Oljeindustrin är ett exempel. Den har motverkat en utveckling av bättre bilmotorer och renare drivmemedel. Hur är det med matindustrin som tjänar stora pengar på att vi äter processad mat som är billig att tillverka?
Klimatrågan är också mycket infekterad. Vi har ju nyligen sett hur vissa makthavare angriper Greta Thunberg. Också om man har en lite avvikande åsikt kan man bli påhoppad. Om man anser att en viss åtgärd som ska motverka miljöförstöring och/eller uppvärmningen är felaktig, eller en återvändsgränd, kan man bli kritiserad som klimatförnekare. Känslorna styr.
Jag var barn på 1960-talet. Då minns jag att atomkraften skulle lösa våra energiproblem i framtiden. Den var ren och säker. För de makthavande och för de flesta människor var det en sanning. Men nu vet vi att det inte riktigt förhåller sig på det viset. Kärnkraften har orsakat stora svårigheter och mycket lidande.
Kommer ni ihåg dieseln? Den var mycket mer miljövänlig än bensin och de som köpte dieselbilar fick subventioner från myndigheterna. Sedan visade det sig att dieseln inte alls var miljövänlig och så stod folk där med sina fina dieselbilar och undrade: Vad gör jag nu?
Att vi behöver minska utsläpp och att vi förstör vår jord om vi fortsäter på det här viset är nog de flesta överens om. Men sannerligen inte alla makthavare. Samtidigt tror jag att det är viktigt att hålla huvudet kallt. Hur ska vi hitta de bästa lösningarna?
 
Hanneles bokparadis:

jo, mest oroar man sig för nästa generation... runt världen händer det ju så mycket konstigt; det brinner och regnar och blåser och översvämningar. Makthavarna är små män som är rädda för en liten flicka, ynkligt av gubbar.

Svar: Makthavarna bryr sig mest om sin makt och sina pengar.
Mösstanten

Tofflan:

Mycket kloka ord! Eftersom jag varken har barn eller barnbarn kanske jag inte skulle bry mig. Men det gör jag förstås. Att sticka ut hakan innebär ofta att en får smällar på käften från såna som har makt eller tror att de vet och kan allt bättre. Greta Thunberg är ett barn, men hon är inte nån liten flicka längre. Och alla makthavare är inte gubbar/män.
Det är svår att veta vad som är bäst. Vi ska inte använda plast i påsar, men att låta göra tygkassar är betydligt mer miljöovänligt, sägs det. Nej, det är sannerligen inte lätt.

Svar: Det som gör det extra svårt är att det finns så stora ekonomiska intressen och det gäller inte bara miljön. Så mycket forskning är finansierad av företag som tjänar på att studierna visar ett visst resultat.
Mösstanten

BP:

Ett väldigt klokt och välskrivet inlägg. Håller med dig om allt, och då vi är ungefär lika "unga" har jag ungefär samma känslor som du.
Har heller barn och barnbarn, så... Men jag drar mitt lilla strå till stacken med att källsortera. Å inte ens det gör jag frivilligt. Det är bostadsrättsföreningens regler som jag följer. Det var bekvämare med sopnedkast;-)
Å Greta, ja... "Being good by feeling good" säger jag bara. Ogillar såklart personangrepp mot henne, men hon är bara FÖR mycket.

Svar: Greta Thunberg har ändå tillsammans med andra fått till stånd en stor rörelse för klimatet. Samtidigt är jag lite rädd att vi ska hamna på fel spår. Att dra ner på animaliska livsmedel till skolbarn och gamla tror jag inte är bra för deras hälsa och jag tvivlar på att det är bra för klimatet.
Mösstanten

Kommentera inlägget här: