Att läsa noveller
Jag är först och främst romanläsare och har egentligen inte läst så mycket noveller. Det händer aldrig att jag plötsligt får lust att läsa en novell. Det blir istället: Här är en bok. Den består av noveller. Och så läser jag hela samlingen. (Detta är ganska sällsynt.)
Men oftast är noveller skrivna för att läsas en och en. Det är då de verkligen kommer till sin rätt. Dessutom har jag nu Katherine Mansfields noveller hemma och en sådan tegelsten full med noveller sätter jag mig inte och läser från pärm till pärm. Inte ens jag.
Därför tänkte jag att jag ska ställa upp en novellutmaning till mig själv. Jag bestämmar att jag ska läsa en novell i månaden. Det är inte så mycket. Det blir tolv noveller på ett år. Det måste jag klara av. Jag vill gärna läsa kortare historier. Det finns en särskild glädje och upplevelse i det som man inte får genom romanläsning.
Nu är det alltså fastslaget. Jag ska läsa en novell i månaden. Nu har jag skrivit det här på bloggen så nu kommer det att bli gjort. Jag har redan mycket att välja på här hemma och vill jag läsa andra författare går jag till biblioteket. Det finns en stor skatt att gräva ur.
Hur är det med dig? Brukar du läsa noveller?
Ugglan & Boken har en omfattande novellutmaning. Den hittar du här. Den utmaningen känns lite för avancerad för mig, men jag tror att jag kommer att kika in där när jag har läst en novell för att se om den skulle stämma in på någon av rubrikerna, bara för att det är roligt.
Noveller är fantastiskt sätt att lära känna nya författare. En novellsamling är inte som en roman, man behöver inte läsa den från pärm till pärm. Noveller fick ett lyft när novellförfattaren Alice Munro fick Nobelpris.
Så här ser årets Novellutmaning ut, ganska kul:
http://hannelesbibliotek.blogspot.com/2019/07/las-en-novell-iv-klart-med-utmaningen.html