När isen kom
Den här hösten har varit ovanligt varm, åtminstone här i Linköping. Men i söndags när vi tog en promenad i det fina vädret såg vi den första isen.
Det var så härligt väder. Först gick vi längs Stångån. Solen riktigt värmde och massor med människor var ute och gick.
Det här är inte Stångån utan Tinnerbäcken. Vi tar ofta vägen förbi den när vi ska hem.
Vi tyckte att det var så fint med isen och den lilla pudersnön vi hade fått.
Nu är det redan plusgrader igen, men man får vara glad för den fina vinter man får. När väglaget dessutom inte har blivit halkigt, ja då är det fint att vara ute och gå. Det var en lyckad promenad helt enkelt.
Sedan gick vi hem och fikade och var på mycket bra humör.
Fint när den är där den "ska". Igår var det ett tunt lager is över kullerstenarna på torget, höll på att trilla flera gånger när jag gick den korta biten hem från stationen. Tycker kullerstenar blir extra hala (gnäll, gnäll) även om det förstås ser snyggt ut med den sortens stenläggning.
Förresten så läste jag på baksidan av boken med det tjusiga omslaget när jag var på Stockholms central igår och den verkar ju lovande!