Mösstantens arkiv

Vad har den här bilden med fårtalg att göra? Jo, för några dagar sedan lagade vi till lammbringa, eller lammrevben, kanske det heter. Vi stekte inte köttbitarna i ugnen utan kokade dem. Efter en halvtimme i tryckkokaren lossnade köttet från benen och vi fick pulled lamb. Det var gott och annorlunda, men vi skrapade loss en hel del fett och lade det åt sidan. Inte ens jag ville äta allt fettet. Maten var för övrigt ganska fet ändå.

Först hade jag tänkt illustrera det här inlägget med en bild på fettet som vi hade skrapat undan, men det såg ganska äckligt ut så då valde jag den här bilden istället.

Varför just den? Jo jag kom att tänka på att förr använde man allt på djuret som man hade slaktat. Talgdankar, kunde man inte tillverka dem av fårfett? Jag googlade och fann att så var det. Nu är detta ingen talgdank utan ett vanligt stearinljus och det ska vi nog vara glada för eftersom talgdankarna tydligen osade.

Jag hittade fler uppgifter på nätet. Förutom att äta fårfettet, vilket vi naturligtvis gjorde, fast inte allt, finns många andra användningsområden. Man kan köpa fårtalg än idag som energitillskott till hundar, för kittning och smorning av träbåtar och det kan även användas till smörjmedel, skoputsning, vapenolja och talgbollar till fåglarna. Lanolin som förekommer i kosmetika är fett från fårull.

Ja förr använde man allt och fettet var viktigt för människornas överlevnad. Och där stod vi med vårt bortskrapade fett. Vi stöpte inga ljus och vi har ingen träbåt. Skor har vi förstås, men man måste nog behandla fårfettet på något sätt innan man kan använda det, så vad gjorde vi med fettet? Det fick hamna i gröna påsen och kommer så småningom att bli biogas och driva bussarna i stan. Inte så dum återanvändning av fårtalgen, faktiskt.